positiva skolhändelser


Positiva skolhändelser

african-child-1381553_640

 

 

“Lukas 10 år”

Det här är veckans uppföljningsmail från tioåringens ena lärare. Allt funkar inte klockrent, men de prövar sig frimodigt fram och ingen ger någonsin upp. Dessutom försöker lärarna lyfta ansvar från oss som föräldrar och betonar att läxor är en sak mellan lärare och elev. Jag bara älskar attityden, lättsamheten och den goda dialogen. Hej! Förra veckan hade Lukas som uppgift att ha mailkontakt med mig. Från söndag – torsdag skulle Lukas skriva 15 minuter varje dag och återkomma till mig dagligen. Jag lovade att svara samma dag- och på så sätt ha en dialog. (Lukas har säkert visat Er uppgiften) Det var trögt i början men fr.o.m. dag tre så har det fungerat. Tror att det har varit nyttigt för Lukas att ha ett dagligt kort uppdrag – och att få detta att fungera. Lukas läste dock inte mina mail och svarade inte på mina frågor till honom. Han visste att han fick dem men verkade inte intresserad. Jag har påpekat betydelsen av detta – inte minst av artighetsskäl. Han har lovat att återkomma med svar – följer upp detta. På tisdag har övriga prov. Lukas gör delar av detta – bl.a. att skriva till en bild (som de väljer i skolan). Tycker att vi då och då finner bra och utvecklande arbetssätt – som vi kan ta med oss. I veckan fick Lukas en hel hög med broschyrer från sevärdheter i London. Han skulle välja tre av dem och motivera varför – vi hade en bra dialog! Det slutade med att vi båda låg dubbelvikta av skratt. Lukas hade valt Madame Toussaud’s och där fanns en bild på Charlie Chaplin men Lukas förväxlar honom med Hitler. Han kommer raskt på detta – och vi både skrattar länge åt denna dråpliga händelse. ha en bra vecka

/ hälsningar X

 

“Leo 10 år”

Sista avstämningsmötet för terminen idag. Båda lärarna, rektor, specialpedagog och kurator var där, och maken och jag. De tänker så bra! Vid sittande bord jämför de bilder av Leo och lägger pussel tillsammans. “NU fattar jag!” var ett vanligt uttryck idag. De tänker, och de provar frimodigt nya sätt att jobba och tar med sig det som funkar och släpper det som inte gav så mkt. Ff a försöker de hitta sådant som motiverar och stimulerar, men på ett sätt så att han inte behöver gå ifrån gruppen så mycket. Samma typ av uppgifter, men på hans nivå. Engelskaläraren har kommit på att vår tioåring skulle klara nationella prov för åk 9, att det funkar bra med korta skrivläxor varje kväll, via mail, och att Leo är otroligt intresserad av personer – vetenskapsmän, politiker, författare… och kan mkt om dem. Då kommer matteläraren på att hon ska börja prata om matteforskare med honom och visa vad de har tänkt och gjort, och att han, eftersom han älskar engelska, borde ha en mattebok på engelska. Det nappar specialpedagogen på och säger att hon ska leta upp och köpa en bra. Och rektorn bara myser och säger “Spännande!” och “Ja, men det kan ju inte vara något problem!” och sådana saker. Hela tiden lyfter de av oss jobb och oro! Vi ska sluta påminna om läxa och gympakläder – Leo ska få hjälp att lära sig komma ihåg själv. Det gör inget om han glömmer några gånger. Vi behöver inte träna multiplikation, det gör de i skolan. Vi behöver inte vara oroliga, allt kommer att gå bra. Klassen funkar mycket bättre som grupp, alla är snälla, etc. etc. Det är så skönt! Jag är så lättad så benen känns alldeles sladdriga…

 

Sanna 12 år”

Dottern i klass 6 kommer hem strålande glad. Hon och några klasskamrater har fått räkna niornas PISA-test i matematik. Vissa uppgifter var löjligt enkla, andra bjöd på större motstånd. Men hon har räknat hela testet. Och så fick hon lära sig Pythagoras och kvadratrot. Underbart med lärare som utmanar!


 

“Lova 9 år”

Första riktiga “särbegåvningsmötet” med nioåringens bägge lärare idag. Vi var beredda på att förklara vad särbegåvning är och att få dem att förstå att hon faktiskt är särbegåvad. Men eftersom vi tidigare nämnt frågan om särbegåvning hade de läst på och när de hade sett tabellen med skillnad mellan högpresterande och särbegåvad hade allt fallit på plats för dem och de hade sett hennes särbegåvning. Mötet kom att handla om hur vi föräldrar och skolan tillsammans hittar en mix av fördjupning och acceleration som bäst passar vår tös och vi ska ha uppföljningsmöten på detta positiva tema, eventuellt tillsammans med rektor. Till exempel sa den matteansvarige läraren att hon ska koppla ihop vår flicka med en mattelärare i högre årskurser. Jag är så lättad och glad att jag inte kunde hålla tillbaka tårarna när vi kom ut.


 

Goda exempel från vår skola beträffande S, 8 år och 2:a klass:

  • Inledande möte med oss föräldrar, speciallärare och mentorer närvarande där vi diskuterade vilka anpassningar S behövde och vilka styrkor och svagheter han hade i klassrummet. Mötet tog ca 1 timme, dokumenterades skriftligt och tid för uppföljning bestämdes.
  • Pedagogisk kartläggning i matematik som ledde till att S fick arbeta i 4:ans bok istället för 2:ans.
  • Individuella läxor i matematik i form av ”mattekluringar”.
  • S räknade först diagnoserna i matteboken (Matteborgen), därefter räknade han bara de uppgifter som läraren valt ut åt honom. (Efter diagnosen gjorde hon en bedömning av hur mycket repetition/nötning han behövde av just det momentet.)
  • Undervisning en lektion i veckan med specialpedagog där han fick räkna ”kängurumatte” (en slags problemlösningsuppgifter.
  • Individuell svenskläxa: S fick välja en bok (Harry Potter) som han läste ett kapitel i varje vecka. Varje vecka fick han svara på några läsförståelsefrågor om det kapitel han läst.
  • S har fått berätta och redovisa inför klassen om ämnen som han är intresserad av och kan mycket om, till exempel har han fått berätta om grekisk mytologi och hur man räknar procent.
  • Lärarna har fått möjlighet till fortbildning via Mensa GCP (flera stycken närvarade på konferensen Begåvningsinitiativet.)
  • Utvärdering och uppföljning har skett löpande under läsåret i form av informella samtal och mejl mellan lärare och föräldrar.
  • Efter en termin med nytt arbetssätt beträffande S skedde ett uppföljningsmöte där skolan förde upp frågan om att S skulle flytta upp en klass.
  • S fick möjlighet att gå i 3:an på prov (under 5 veckors tid) för att se hur han trivdes och för att ge underlag för bedömningen om permanent uppflytt är en bra lösning för honom.
  • Inför den ”provisoriska” uppflytten bjöd de nya mentorerna in till möte med S och oss föräldrar så att de skulle få möjlighet at tlära känna honom och berätta om sitt arbetssätt.
  • Inför den provisoriska uppflytten fick S gå över till 3:orna tillsammans med speciallärarna och bli presenterad och vara med på ett par lektioner för att han skulle få bekanta sig med den nya miljön och den nya klassen.
  • S fick en ”fadder” i 3:an som skulle hjälpa honom att komma till rätta under tiden han gick i 3:an på prov.
  • S fick böcker och material i förväg inför den provisoriska uppflytten så att han skulle ha en möjighet att komma ikapp med det 3:orna hittills arbetat med under terminen och kunna hänga med bättre på lektionerna.

Det är numera frivilligt för A, 7 år, om han vill delta i grupparbeten. Han kan välja mellan att lösa gruppuppgiften tillsammans med gruppen eller att arbeta med och lösa den på egen hand. Detta har reducerat konflikter kring grupparbetena till ett minimum och gjort att han ibland faktiskt väljer att arbeta i grupp eftersom han vet att han inte måste.

A har lånat ut böcker ur sin privata boksamling i samband med tema-arbeten. Han gör ett urval och presenterar böckerna för klassen tillsammans med läraren. Han gör också en förteckning över de böcker han lånar ut vilket gör att han får tillfälle att öva på att skriva.


 

T fick läsa en skönlitterär engelsk bok och hitta sina egna glosläxor genom att slå upp ord han inte kunde.


NN, 13 (snart 14) år som går i7an på en Kunskapsskola. NN har från första början varit oerhört nyfiken och frågvis,tänkt i helt egna banor och sett oväntade samband. Får han två alternativ attvälja mellan väljer han alltid det tredje. Han gillar att gå på öppnaföreläsningar på Fysikum på Sthms universitet och ställa frågor till forskarefrån Cern mfl.

Vi trivs hyfsat bra medKunskapsskolan där man jobbar på i sin egen takt i matte, svenska, engelska ochmoderna språk. Vi bytte till Kunskapsskolan när vi år ut och år in suttit påutvecklingssamtal där det bara gick ut på att hans utvecklingsområde var atthan måste lära sig att sitta still och vara tyst. NN älskar nämligen attdiskutera och stöta sina tankar mot andras och att utveckla och undersöka sinatankegångar och teorier i diskussion med andra. Vi bråkade varje gång om atthan skulle få större utmaningar och det utlovades, men det landade alltid i attdet var upp till honom att se till att få utmaningar och när han bad om det sårann det bara ut i sanden.

Nu efter två år på Kunskapsskolan har han räknat klart 9ornas matte och får ibland göra kemilabb med 9orna.

Tyvärr fortfarande enhel del harvande med saker han ”måste ta sig igenom” men det finnsalltså ljusglimtar. Men det är mycket jobb med att få NN att skriva sinamatteuträkningar snygg och prydligt i rutorna, det blir alltid mest ettkreativt kaos. Dessutom har han svårt att få till att han ska redovisa allasteg i sina uträkningar eftersom han ”bara ser” svaret direkt ochinte är medveten om vilka steg han tagit för att räkna ut det hela. I NO-ämnenhar han också svårt att se vad han ska skriva på proven för att få högt betyg.Han får inte med allt eftersom han tycker att det är självklarheter som ju allavet om och inte värt att ta med för han har så väldigt mycket mer avanceradekunskaper.


 

E hoppade över 4:an.
I 6:an fik E lov att arbeta vidare i engelskan.
Han avslutade då 9:ans engelska grammatik.
I 7:an, när han var färdig med klassens matematik,
fik han lov att göra matematik på datorn, på Khan academy.
E fik lov att skriva på en tablet istället för med papper och penna,
för at inte bli frustrerad över att inte fysiskt kunna skriva lika snabt som han tänker.
Detta var en stor hjälp.