Trådar i Filurum


Vi diskuterar mycket och gärna i Filurums Facebooksgrupper, både det stora och det lilla. Vi delar med oss våra barns med- och motgångar och stärks av upplevelsen att, jamen, precis så är det för oss också. Visst är alla barn olika, så är det för våra Filurer också. Men många drag har det gemensamt med varandra.

Nedan följer några utdrag från våra diskussionstrådar;

 

 

Skolrelaterat

Karin: En fråga som kom upp på min senaste GCP-information var hur långt man egentligen ska driva ett barn speciella talanger. Ska man verkligen driva på framåt i matte då t.ex. och gå upp årskurs efter årskurs? Är det det bästa för barnet eller är det föräldrarna som har dessa ambitioner? Kan man inte istället bredda och fördjupa eller kanske kombinera dessa båda? Alltså att man inom ekvationer t.ex. studerar olika fenomen där man använt ekvationer för uträkningar. Måste man då göra mer och mer avancerade ekvationer? Lärarna upplevde ibland att vissa föräldrar inte var nöjda och upplevde att deras barn inte var nöjt om de inte drev på uppåt i årskurserna i vilket ämne det nu handlar om. Vad tänker ni om det?

Anita: Det går inte att driva våra filurer. Det finns ingen som gör något de inte vill�

Karin: Så är det, men de menade att man från föräldrarnas sida inte tycker att barnet ska sitta med ekvationer t.ex. “Han kan det och tycker det är tråkigt. Han behöver nästa bok” Jag tror ju ofta att det handlar om pedagogens brist på fantasi, brist på ork och tid, som då kanske resulterar i att man tillslut låter barnet gå upp en klass fast det kanske inte är nödvändigt. Jag bara spekulerar och vill gärna höra era tankar ifall frågan kommer upp igen.

Anita: Jag tror också att man söker en Quick-fix genom att flytta upp en klass. Eftersom barnet har en generellt snabbare inlärning så är de snart om den klassen också. Varje lärare måste bemöda sig och ta hjälp av andra för att stimulera alla elever i sin klass.

Jesper: Jag har just denna diskussionen med döttra mis mattelärare. Döttra mi har tråkigt på matten och nu försöker vi se vad som skulle göra det roligare). Vi har pratat om att försöka både med fördjupning och att hon skall få arbeta framåt i matten på egen hand. Läraren är mer inne på fördjupning men medan döttra mi vill framåt (“hur mycket skall man behöva räkna med area och diameter? Jag kan redan alla formlerna.”)

Utifrån mitt perspektiv är det bästa det som får döttra mi att skratta, tänka och bli nyfiken. Om det är fördjupning eller acceleration får vi se. Just nu har hon hittat ett sätt att hantera matten genom att “bomba hjärnan med musik som tar bort överkapaciteten.” Att hon sedan anamat min musiksmak gör ju inte saken sämre.

http://www.youtube.com/watch?v=_-7FEKNOUWs

Birgitta: Jag tycker inte att gå upp i klasser är en lösning. Allt måste utgå från barnet då det är deras viljor o intresse som styr. Om läraren orkar och kan anpassa bredda så är ju det en fördel. Vi har haft en fantastisk matte lärare tidigare som klarade att anpassa i klassen det fanns hela tiden övningar för de som behövde mera o då var det just mera komplexa så att de blev en utmaning. Vår son gick upp från 4an till 6an och han har på ett par veckor läst in de han missat i åk 5 samtidig som han presterar det han skall i bland 6ans uppgifter. Trots det har han inget att göra i slutet av veckan för det går så fort för honom. Så snart behöver han mera komplexa uppgifter. Svenska t.ex. skulle han lätt tenta av hela högstadiet nu men hur kul är det? Bättre att fördjupa.

Kan vi skriva något om det här? I vår skola går alla filurer t.ex. åk 4 är det en som läser matte med 8orna o.s.v. i mellanstadiet har de redan 5 elever som går till högstadiet. Vore smart att ha en grupp med extra utmaningar för dem istället.

Anders: Jag är inte orolig för att mina barns akademiska prestationer på lång sikt, de når helt säkert till den nivå de önskar tids nog, när de är mogna nog att själva kunna ha rimlig överblick över konsekvenserna av sina val.

För mig handlar frågan om fördjupning och acceleration därför inte om att nå vissa akademiska resultat.

Däremot tror jag att fördjupning (till en nivå som gör att det blir ”svårt”) är fullständigt nödvändigt för våra filurer, för annars får de aldrig – aldrig någonsin – möjlighet att öva saker som studieteknik, planering, att arbeta metodiskt, känslan av att utvecklas osv. Jag är övertygad om att för filurerna är dessa färdigheter det viktigaste vi kan försöka ge dem.

Om det utöver fördjupning även krävs acceleration i vissa ämnen för att det ska bli ”svårt”, so be it.

Johanna: Gå upp i årskurser är ingen lösning. Vi märker ifall är sjuåringen är understimulerad på hans sätt hemma. Då börjar han räkna mer och mer och pratar bara siffror hela tiden. När jag har ringt skolan och berättat så har det hänt att de inte räknat på en vecka utan gjort annat.

Läraren gör sig bästa men han rusar hela tiden vidare. Nästa bok eller andra uppgifter är frågan. Men nästa bok börjar på ytan och repeterar det sedan. Vi vet faktiskt inte riktigt själva var han är och var hans gränser går. Det han räknar på fritiden är långt mer komplicerat än det han får i skolan, trots att de erbjuder honom en bok tre år över hans ålder. Jag skulle rösta för fördjupning på barnets nivå. Var det nu är.

”Marie”: Vad man än väljer så tror jag det är viktigt med undervisning också, att de inte bara sitter ensam med en bok.
Och som Anders påpekar, att hitta en nivå där de får anstränga sig och faktiskt lära sig något.

Malin: Jag tänker att det finns väl säkert föräldrar som är prestationsinriktade och vill att barnen ska komma högre upp i årskurserna. Men sen är det väl också det att “nästa års nivå” är det som är lättare att förstå och kommuniceras.
Av det jag kan läsa på detta forum så upplever jag att de allra flesta föräldrar skulle vara fantastiskt glada om de hade lärare som istället kunde jobba mer med fördjupning, mer avancerade ekvationer mm. Men hur ofta träffar man på dessa lärare i de lägre årskurserna i skolan?

Sanna: Jag tror aldrig jag kommer låta min son gå upp i årskurs eftersom han har så stor glädje av att tillhöra sin grupp. Jag tror också att det kan bidra till de missar en del i utvecklingen om de går för snabbt. Jag vet att jag själv hade “bråttom” och fattade snabbt. Det betydde inte att jag kunde allt men jag klarade mig på nästa nivå. När jag sedan kom längre upp märkte jag att jag saknade vissa bitar, eller hade egna varianter. Om man tar del av Hatties metastudier på vad som har störst effekt på lärande så är det feedback och duktiga lärare. Den lärare som ser eleverna klarar av att ha en elev med andra mål än sina kamrater (faktum är att ingen elev i en klass har samma mål). Så klart ställer det höga krav på läraren och underlättas av gott samarbete. Men om vi pratar utopi ska alla kunna gå i vilken klass som helst, var som helst och utvecklas utifrån sina förutsättningar.

Anette: Karin, ang. din fråga så upplever jag att det finns en gräns för hur mycket man rimligtvis kan “fördjupa och bredda” utan att traska vidare in i material som “tillhör” nästa och nästa och nästa årskurs. Förstår man en viss typ av ekvationer så blir det till slut ingen utmaning oavsett om man räknar på äpplen, päron eller rymdraketer. Visst vår 6-åring kan lära sig 30 olika geometriska former i stället för 10 som resten av klassen men om det är kunskap som han aldrig/sällan använder därefter så kan man undra vad syftet är. Skolan ska ju vara intressant, givande och framför allt meningsfull. Så mitt svar på din fråga är- bredda och fördjupa, javisst om det är meningsfullt, men inte i syfte att “hålla tillbaks” och uppehålla en snabbtänkt elev.

Marie: Jag upplever att sonen hela tiden “springer i förväg”. Om de lär sig t.ex. 2+3=, så kopplar han ihop till 22+ 33, 23333+ 32223 osv. När han gick i ettan var det ett elände för då fick de absolut inte räkna med något över 10. Och då var det ett elände för honom att sitta med ensiffriga tal.
Finns det någon “mattekod”? På samma sätt som det finns en läskod. Det är lite samma för honom, har man knäckt koden för läsning är det ganska meningslöst att sitta med enskilda bokstäver.

Jesper: Ja, fast inte bara en mattekod utan flera. Men visst finns de.

Anders: Den här frågan diskuteras även på Twitter idag,https://twitter.com/tbjrck/status/411474895638630400

Karin: Tack alla för er input och alla kloka kommentarer. Jag tolkar det lite som att i vissa enskilda fall kanske det inte räcker att fördjupa och berika, men i många fall kanske det är fullt tillräckligt. Våra Filurer är ju faktiskt också de på olika nivå, vissa är mer särbegåvade än andra, om man kan uttrycka det så, så naturligtvis blir deras behov olika. Jag tar det till mig och känner mig mer förberedd nästa gång denna fråga väcks på informationerna.
Fortsätt gärna komma med mer input om det finns fler tankar.

Anette: Angående Johannas tydliga illustration ovan, så har jag skrivit tidigare hur vi insåg att vår 6-åring har en liknande inlärningsstil- han lär sig/förstår mycket på en gång. För matte innebär det att “tratten” där man återkommer till ett ämne år efter år och gradvis lär sig mer passar vår son dåligt. I stället lär han sig på djupet direkt- addition och subtraktion motsvarande flera årskurser; Gångertabellen 1-12 på ngr månader osv. Poängen är att hans inlärningsstil gör att även med fördjupning och breddning är matten alldeles, alldeles för enkel för han tar till sig mattekoncept så pass snabbt och det innebär snart ingen utmaning att applicera samma koncept på olika typer av tal.