Användarverktyg

Webbverktyg


personliga-berattelser-del-2

Skillnader

Här visas skillnader mellan den valda versionen och den nuvarande versionen av sidan.

Länk till den här jämförelsesidan

Börjar medFöregående version.
Senaste version.Slutar med
personliga-berattelser-del-2 [2022-01-07 09.12] anitapersonliga-berattelser-del-2 [2022-01-07 09.18] anita
Rad 339: Rad 339:
 </html> </html>
 När jag gick i tredje klass började min pappa prata om att jag alltid verkade ha det så lätt i skolan. Han hade alltid hjälpt mig att fokusera på att alltid göra skolarbetet rätt. Alla läxor skulle göras rätt och bra, fast de var så väldigt lätta. ”Gör du det rätt nu så blir allt lättare sedan, då hinner vi läsa mer i pappas böcker sedan.” Pappas böcker var allt från relativitetsteorin till hjärnans uppbyggnad. De var mycket roligare än ”Max potta”.\\ När jag gick i tredje klass började min pappa prata om att jag alltid verkade ha det så lätt i skolan. Han hade alltid hjälpt mig att fokusera på att alltid göra skolarbetet rätt. Alla läxor skulle göras rätt och bra, fast de var så väldigt lätta. ”Gör du det rätt nu så blir allt lättare sedan, då hinner vi läsa mer i pappas böcker sedan.” Pappas böcker var allt från relativitetsteorin till hjärnans uppbyggnad. De var mycket roligare än ”Max potta”.\\
-**[[https://www.behance.net/telgefoto|Foto: Göran G Johansson]]**\\ 
  
 Jag hade lite stökigt med en engelsklärare eftersom jag pratar flytande engelska. Språk har alltid varit min grej. Hon lät mig inte läsa på egen hand i skolan utan jag skulle tvingas att sitta med i klassrummet och lyssna när de andra tragglade glosor. Jag pratade med pappa om detta och då träffade han min lärare och så diskuterade han särbegåvning. Det var då som jag själv insåg att jag var mycket smartare än mina klasskamrater. Jag hade lite stökigt med en engelsklärare eftersom jag pratar flytande engelska. Språk har alltid varit min grej. Hon lät mig inte läsa på egen hand i skolan utan jag skulle tvingas att sitta med i klassrummet och lyssna när de andra tragglade glosor. Jag pratade med pappa om detta och då träffade han min lärare och så diskuterade han särbegåvning. Det var då som jag själv insåg att jag var mycket smartare än mina klasskamrater.
Rad 359: Rad 358:
 Jag gick igenom hela skoltiden med känslan av att jag inte lärde mig något och att jag inte passade in. Jag minns att jag hade en grundmurad egen övertygelse om att jag var teoretiskt duktig, men ändå lyckades jag aldrig prestera bra i skolan. Jag tror i och för sig att lärarna såg att jag inte var någon dumskalle, men jag lyckades aldrig visa det i skolans formatmall. I femman och sexan hade jag en lärare som aktivt utmanade oss alla i klassen på olika sätt och nu i efterhand så upplever jag de två årskurserna som de enda som var i någon mån givande under hela grundskolan. I högstadiet var det bara SO-ämnena som jag hade något som helst intresse av. Jag gjorde aldrig någonsin läxor och läste sällan på till prov. Jag klarade mig liksom hyfsat ändå, genom min allmänbildning och information jag fått på lektioner. Ofta kunde jag också snacka mig ur situationer där jag inte gjort det jag förväntades och det var sällan eller aldrig någon som ställde några krav på mig, vare sig från skolan eller hemifrån. På lektionerna var jag en klart störande elev. Jag ifrågasatte ofta det lärarna sa och det fungerade acceptabelt med de lärare som var intresserade av diskussion, men katastrofalt med de som strikt ville följa sin mall. Mitt slutbetyg bestod av en tvåa, ett par femmor i SO-ämnen och resten lite blandade treor och fyror. En sann medelmåtta med andra ord. Trots de medelmåttiga skolresultaten som i perioder medförde att jag tvivlade på min förmåga att fungera i samhället så har jag aldrig tvivlat på att jag är smart och för mig var det inget alternativ att välja annat än särskild matte och särskild engelska även om jag inte visade sådana färdigheter i skolan. Någon enskild högstadielärare har totalt missat att jag haft förmågor och han avfärdade mig grundligt som människa. Det var jobbigt då, men jag tror inte att det i sig har fått så stora konsekvenser, eftersom jag ju visste att han hade fel när han sa att jag var ”dum som en dörr” och inte skulle klara en teoretisk linje på gymnasiet.\\ Jag gick igenom hela skoltiden med känslan av att jag inte lärde mig något och att jag inte passade in. Jag minns att jag hade en grundmurad egen övertygelse om att jag var teoretiskt duktig, men ändå lyckades jag aldrig prestera bra i skolan. Jag tror i och för sig att lärarna såg att jag inte var någon dumskalle, men jag lyckades aldrig visa det i skolans formatmall. I femman och sexan hade jag en lärare som aktivt utmanade oss alla i klassen på olika sätt och nu i efterhand så upplever jag de två årskurserna som de enda som var i någon mån givande under hela grundskolan. I högstadiet var det bara SO-ämnena som jag hade något som helst intresse av. Jag gjorde aldrig någonsin läxor och läste sällan på till prov. Jag klarade mig liksom hyfsat ändå, genom min allmänbildning och information jag fått på lektioner. Ofta kunde jag också snacka mig ur situationer där jag inte gjort det jag förväntades och det var sällan eller aldrig någon som ställde några krav på mig, vare sig från skolan eller hemifrån. På lektionerna var jag en klart störande elev. Jag ifrågasatte ofta det lärarna sa och det fungerade acceptabelt med de lärare som var intresserade av diskussion, men katastrofalt med de som strikt ville följa sin mall. Mitt slutbetyg bestod av en tvåa, ett par femmor i SO-ämnen och resten lite blandade treor och fyror. En sann medelmåtta med andra ord. Trots de medelmåttiga skolresultaten som i perioder medförde att jag tvivlade på min förmåga att fungera i samhället så har jag aldrig tvivlat på att jag är smart och för mig var det inget alternativ att välja annat än särskild matte och särskild engelska även om jag inte visade sådana färdigheter i skolan. Någon enskild högstadielärare har totalt missat att jag haft förmågor och han avfärdade mig grundligt som människa. Det var jobbigt då, men jag tror inte att det i sig har fått så stora konsekvenser, eftersom jag ju visste att han hade fel när han sa att jag var ”dum som en dörr” och inte skulle klara en teoretisk linje på gymnasiet.\\
  
-{{ :undefined:smart-people-dont-do.jpg?200|}} Jag läste ekonomisk linje på gymnasiet. Mönstret var i stort sett detsamma som i grundskolan. Jag förstod allt lärarna sa på lektionerna och tyckte att jag inte hade behov av ytterligare kunskaper via läxor eller att läsa på till prov. Mycket av min tid gick till elevrådsarbete och liknande engagemang. Jag gick ut med cirka 4,0 i medelbetyg. Det enda ämne jag verkligen tyckte var kul var rättskunskap, så jag valde att läsa juristlinjen på universitetet (kom såklart in genom högskoleprovet – som jag hade nästan alla rätt på – för betygen var ju inte i närheten att räcka till). Även på universitetet var mönstret likartat. De första tre åren klarade jag av utan att anstränga mig över huvud taget, i stort sett bara på kunskaperna jag förvärvade på föreläsningar. Mina betyg på den grundläggande nivån på universitetet var ändå bättre än i grundskolan och gymnasiet. Först på den avancerade nivån de två sista åren stötte jag på visst motstånd och insåg att jag var tvungen att göra en egen insats för att lyckas. Till exempel började jag här att läsa kurslitteraturen ordentligt. De sista åren på universitetet hade jag enbart toppbetyg.+<html> 
 +<figure style="float: left; margin-right: 2em"> 
 +</html>{{ :undefined:smart-people-dont-do.jpg?200|}} 
 +<html> 
 +<figcaption style="clear: left; max-width: 200px"> 
 +</html> 
 +[[https://www.behance.net/telgefoto|Foto: Göran G Johansson]] 
 +<html> 
 +</figcaption></figure> 
 +</html> 
 +Jag läste ekonomisk linje på gymnasiet. Mönstret var i stort sett detsamma som i grundskolan. Jag förstod allt lärarna sa på lektionerna och tyckte att jag inte hade behov av ytterligare kunskaper via läxor eller att läsa på till prov. Mycket av min tid gick till elevrådsarbete och liknande engagemang. Jag gick ut med cirka 4,0 i medelbetyg. Det enda ämne jag verkligen tyckte var kul var rättskunskap, så jag valde att läsa juristlinjen på universitetet (kom såklart in genom högskoleprovet – som jag hade nästan alla rätt på – för betygen var ju inte i närheten att räcka till). Även på universitetet var mönstret likartat. De första tre åren klarade jag av utan att anstränga mig över huvud taget, i stort sett bara på kunskaperna jag förvärvade på föreläsningar. Mina betyg på den grundläggande nivån på universitetet var ändå bättre än i grundskolan och gymnasiet. Först på den avancerade nivån de två sista åren stötte jag på visst motstånd och insåg att jag var tvungen att göra en egen insats för att lyckas. Till exempel började jag här att läsa kurslitteraturen ordentligt. De sista åren på universitetet hade jag enbart toppbetyg.
  
 Känslan av att i grunden veta att man är duktig men att ändå inte kunna leverera det som omgivningen önskar var väldigt förvirrande för mig som barn. Den är först sedan jag i 35-års-åldern börjat läsa om särbegåvning som jag förstår varför det var som det var under min uppväxt och att jag inte är unik om att känna detta utanförskap. Det jag har med mig upp i vuxen ålder är ett bibehållet gott självförtroende, men en kraftigt kantstött självkänsla. Känslan av att i grunden veta att man är duktig men att ändå inte kunna leverera det som omgivningen önskar var väldigt förvirrande för mig som barn. Den är först sedan jag i 35-års-åldern börjat läsa om särbegåvning som jag förstår varför det var som det var under min uppväxt och att jag inte är unik om att känna detta utanförskap. Det jag har med mig upp i vuxen ålder är ett bibehållet gott självförtroende, men en kraftigt kantstött självkänsla.
Rad 367: Rad 376:
 Socialt har jag har jag inte haft det så lätt i skolan, utan att direkt vara mobbad. Jag har aldrig känt att jag hört ordentligt hemma i något socialt sammanhang och har nog objektivt sett heller inte gjort det. Mina vänner har varit väldigt få till antalet, så även nu som vuxen. Jag tror att jag upplevs som snäll och omtänksam, men ganska besserwisseraktig och lite rörig.\\ Socialt har jag har jag inte haft det så lätt i skolan, utan att direkt vara mobbad. Jag har aldrig känt att jag hört ordentligt hemma i något socialt sammanhang och har nog objektivt sett heller inte gjort det. Mina vänner har varit väldigt få till antalet, så även nu som vuxen. Jag tror att jag upplevs som snäll och omtänksam, men ganska besserwisseraktig och lite rörig.\\
  
-{{:smart_tanke_index.jpeg?375 |}}När jag kom ut i arbetslivet började jag trivas med livet, men stötte samtidigt på allvar på problem. Antalet saker jag skulle komma ihåg ökade mångdubbelt. Eftersom jag aldrig haft någon struktur i det jag gjort visste jag inte hur jag skulle göra. Jag hade aldrig fört någon att-göra-lista, för jag hade aldrig tidigare haft mer att överblicka än att jag kunde ha det i huvudet. På jobbet presterade jag väldigt bra i de uppgifter jag tyckte var roliga och levererade flera projekt som på allvar flyttade gränser i den organisationen där jag är verksam, men stoppade huvudet i sanden när det gällde mycket annat.\\+{{:smart_tanke_index.jpeg?375 |}} 
 +När jag kom ut i arbetslivet började jag trivas med livet, men stötte samtidigt på allvar på problem. Antalet saker jag skulle komma ihåg ökade mångdubbelt. Eftersom jag aldrig haft någon struktur i det jag gjort visste jag inte hur jag skulle göra. Jag hade aldrig fört någon att-göra-lista, för jag hade aldrig tidigare haft mer att överblicka än att jag kunde ha det i huvudet. På jobbet presterade jag väldigt bra i de uppgifter jag tyckte var roliga och levererade flera projekt som på allvar flyttade gränser i den organisationen där jag är verksam, men stoppade huvudet i sanden när det gällde mycket annat.\\
  
 I ganska många år lyckades jag klara mig genom att arbeta väldigt mycket och snacka mig ur alla obekväma situationer som därefter kvarstod samt att när det riktigt hettade till byta tjänst internt. Redan efter ett par år fick jag min första ledande position och jag avancerade ganska snabbt till hög chef. Till slut sprack dock bubblan. Jag fråntogs en stor del av mitt ansvarsområde till följd av att jag upprepade gånger inte levererat det jag skulle, vare sig uppåt eller neråt i organisationen. Jag tror att mitt misslyckande till stor del har sin grund i att jag inte lärt mig att planera, strukturera och prioritera. Inte ens nu när jag vet vari mina problem till stor del består klarar jag av det på något vettigt sätt. Som tur är har jag kollegor runt omkring mig som ser att jag trots allt har goda kvaliteter så jag har inte förlorat min anställning, men jag arbetar nu som en allmän resurs i organisationen utan egentlig tillhörighet och försöker hitta fotfästet. Jag vantrivs inte precis, men min dåliga självkänsla har ju inte precis blivit bättre av att jag blev av med min ledande position.\\ I ganska många år lyckades jag klara mig genom att arbeta väldigt mycket och snacka mig ur alla obekväma situationer som därefter kvarstod samt att när det riktigt hettade till byta tjänst internt. Redan efter ett par år fick jag min första ledande position och jag avancerade ganska snabbt till hög chef. Till slut sprack dock bubblan. Jag fråntogs en stor del av mitt ansvarsområde till följd av att jag upprepade gånger inte levererat det jag skulle, vare sig uppåt eller neråt i organisationen. Jag tror att mitt misslyckande till stor del har sin grund i att jag inte lärt mig att planera, strukturera och prioritera. Inte ens nu när jag vet vari mina problem till stor del består klarar jag av det på något vettigt sätt. Som tur är har jag kollegor runt omkring mig som ser att jag trots allt har goda kvaliteter så jag har inte förlorat min anställning, men jag arbetar nu som en allmän resurs i organisationen utan egentlig tillhörighet och försöker hitta fotfästet. Jag vantrivs inte precis, men min dåliga självkänsla har ju inte precis blivit bättre av att jag blev av med min ledande position.\\
personliga-berattelser-del-2.txt · Senast uppdaterad: 2022-01-07 09.34 av anita